Kottkrans

Hela grejen blev en katastrof från början till slut och såhär lyder historien bakom kottkransen.

Blev tipsad om att det går att bleka kottar och att det dessutom är superenkelt. På vår gård finns det inte en enda tall och de få granar vi har har antingen inga kottar eller så har ekorren tuggat på de kottar som finns. Istället gjorde vi en utflykt till villan där jag vet att det finns tallar och kottar. Tyvärr lutar tallen lite väl mycket mot vägen dit vart de flesta kottar faller, och som konsekvens blir påkörda. Inte för att det är mycket trafik tvärtom, finns bara en villa till längre bort på den vägen och av någon oförklarlig otur så hade varenda kotte blivit träffad av den enda bilen som passerar. De få som fallit på gräsmattan hade svärmor tagit med gräsklipparen, men hon hjälpte mig sedan finkamma buskarna.

När vi kom hem dränkte jag dem i klor och vatten och lät dem stå en par dagar. Under den tiden fick hunden tag på dem och de få kottar vi hade hittat blev ännu färre.

Efter att jag tagit upp dem och skjölt av dem några gånger satte jag dem i ugnen på 150 grader i ungefär en timme (vädrade dock ugnen med 5 min mellanrum).

Vissa kottar blev väldigt bleka medan andra inte alls blektes så ja upprepade proceduren två gånger. Sista gången lade vi i klor ämnat för pooler fast ökade dosen ungefär 100 gånger. Detta ledde till att kottarna föll sönder redan vid lätt beröring. I det skedet var jag så less på dem att jag drog fram limpistolen och limmade alla kottar på en styroxkrans.

Kottarna var ju inte alls lika bleka som jag hade hoppats på och därför spraymålade jag dem vita istället.

På grund av att kransen är känslig för beröring så beslöt jag att den fick bli en ljuskrans istället för en dörrkrans.

Hade jag bara målat den vit från början så hade jag sparat många timmars arbete.